Durmer

Don't you know who I think I am?

Kära Nordea

För lite drygt ett år sen hörde jag av mig till er och frågade ifall jag kunde få låna pengar av er till ett husköp.

Att jag kontaktade er berodde på att ni tog min bankoskuld. Och enda sen jag fick min första bankbok - back in the days när ni hette PK-banken - har jag varit 100% trogen. Ni var helt enkelt mitt första och ända val då det kom till att låna pengar.

Först sa ni att det var helt i sin ordning. Men någon vecka senare hörde ni av er och sa att ni hade fått kalla fötter. Ni hade troligtvis kollat på min ekonomiska situation och kommit fram till att jag inte skulle ha råd att betala tillbaka ett så stort lån.

När jag fick beskedet från er blev jag både lite ledsen och rädd. Ledsen på grund av att det innebar att jag skulle tvingas göra slut med den enda bank jag kände - en bank som jag gillade. Rädslan kom från att ni, som visste allt om min ekonomi och min betalningsförmåga, ansåg att lånen skulle bli alltför dyra i förhållande till mina intäkter.

Ert besked fick mig att fundera. Skulle jag där och då haft chansen skulle jag dragit mig ur husköpet. För det är trots allt ni som är experterna och när ni sa att jag inte var kreditvärdig litade jag mer på er prognos, än vad trodde på den ungefärliga månadsbudget som jag själv hade satt upp. 

Jaja. För lite drygt ett år sen gjorde jag slut med er. Men min tid som singel blev kort. Efter bara några dagar hade jag hittar en ny älskling - Swedbank. Och i det nyförälskade ruset gav hon mig det huslån som ni inte ville bevilja.

Men trots min nya kärlek levde rädslan kvar. Den har gjort att jag har vänt och vridit på varenda spänn. Jag har inte levt dumsnålt. Men jag har samtidigt inte blåst iväg stålars på onödigheter. I stället har jag försökt amorterat så mycket jag bara kunnat.

För snart två veckor sen fick jag ett mail från min bästis på Swedbank. Hon gratulerade till  en mycket högre amorteringstakt än vad dom hade räknat med. Hon ville även gratulera till att jag inte längre hade något topplån.

Kära Nordea: Jag uppskattar vår tid tillsammans. Jag uppskattar även att ni fick mig att inse allvaret i att låna pengar.

Samtidigt måste jag fråga hur ni egentligen räknade när ni gjorde er riskbedömning av mig för ett år sen. Ni ansåg att mina intäkter inte var tillräckligt höga för att kunna ta ett lån. Och jag kan hålla med - jag tjänar knappast mest i världen. Men nu - inte ens ett år senare - har jag amorterat 88 500 kr. Och det har jag gjort utan att betala någon ränta för sent.

Kära Nordea: Med tanke på allt ni har lärt mig i det här fallet vill jag även lära er något: Det handlar inte enbart om hur mycket någon har i månadslön. Det handlar lika mycket om hur mycket någon är beredd att anstränga sig och offra för att uppnå det den personen vill.

blog comments powered by Disqus